Peppi och Gabi

Morgonrutiner

Flickorna kan sin sak, lite morgonmys innan jag sätter grimma på med grimskaftet över halsen. Boxdörrarna står öppna tills vi går ut. Nattens spån och halm borstas bort och hovarna kratsas. De står i boxarna och väntar medan jag gör dem klara.

Tillika gör jag en koll att ponnyerna mår bra. Ben, ögon, nos, hur de står och hur de hälsar på mig. Jag tittar på hur boxen ser ut efter natten, ser allt ut som vanligt eller finns det något avvikande.

Idag orkade inte Gabi vänta utan gick en vända i stallet och ställde sig sedan bredvid Peppis box och väntade.

Ute i hagen börjar de alltid med att dricka vatten, även om de har vatten i boxarna så hör det till morgonrutinen det med.

Tips! Om något verkar onormalt, kolla dessa;

  • normal temperatur 37,5 -38,0 grader
  • vilopuls 28-40 slag per minut
körning

Första gången

Lycka är att sitta på kuskbocken första gången och konstatera att ponnyn går trygg och nöjd framför maratonvagnen. 

Målet har varit klart från början – att starta ponnyerna som par i körning. Tidtabellen har ändrats men vi är på väg.

Vi har jobbat med miljöträning, tömkörning, inkörning i rockard och slutligen var det dags att spänna ponnyn för maratonvagnen och sitta upp. Två erfarna hästmänniskor som medhjälpare och så gav vi oss iväg på en kort tur. Skritt, trav och att vända på ojämnt underlag gick utan problem. Peppi drog vagnen som om hon aldrig gjort annat.

Ännu ett steg på väg…

 

 

 

körning

Tystnad

Mitt första körprojekt inleddes 2012, Rico hade haft sitt första fånganfall på våren och vi började tömköra honom på hösten. Planen var att han skulle bli körhäst. Lättlärd men reaktiv, den lättskrämda lilla hästen med stort hjärta…

Sommaren 2013 var fylld av jobb, träningar och professionell hjälp men vi kunde konstatera att alla hästar inte lämpar sig som körhästar.

Rico var den som noggrant höll koll på mig, gnäggade när han hörde mina steg utanför stallet eller såg mig på gården. Med mig bredvid bar han barn och nybörjare på ryggen och lärde många hur man med väldigt små, lätta hjälper kunde rida honom.

Han var den som alltid grejade med något i boxen, bökade och fixade. Han var allas vän och tyckte inte om att vara ensam – flocken var jätteviktig för honom.

Ricos stora box står tom och tystnaden är lika stor som saknaden.

Voore Rico 2007-2018